Reflektioner.

Reflektioner på Flashkursen:

Vecka 2.

Under arbetet med Inlämningsuppgift 1 tyckte jag att det var roligt att det gick så snabbt att lära sig olika funktioner i Flash och att det var relativt enkelt att skapa något. Där emot hade jag svårt att motivera mig till att göra något riktigt bra av det, då jag var mer sugen på att börja planera och börja med det riktiga projektet. Men självfallet var det bra att lära sig de olika delarna. Det var också väldigt kul att se vad alla hade gjort.

Vecka 3.

Vi började med projektet, framför allt med research och strukturuppbyggnad. Emma och jag hade exakt samma inställning till vad vi ville åstadkomma, vilket kändes skönt. Även om vår mapporganisation inte var den bästa så kändes det som att vi hade ordning på innehållet och att vi var överens om vad vi ville berätta. Vi åkte till Lärarhögskolans bibliotek och kollade på samhällskunskapsböcker för gymnasieelever för att få inspiration till vilken fakta vi ville ha med. Då upptäckte vi att det knappt stod något alls om EMU i böckerna, och då kändes det ännu mer relevant att göra en EMU-guide. Jag tycker att det är intressant med pedagogik och läromedel och tycker att framför allt gymnasieskolan borde använda mer rörlig bild och ljud (och interaktivitet) i undervisningen.

Vecka 4.

Vi låg ganska bra till tidsmässigt vilket var skönt. Annars är man van vid att alltid behöva vara väldigt stressad i slutet av ett projekt. Vi hade till och med tid till att gå och lyssna på Fredrik Reinfeldt när han besökte skolan, och passade då på att spela in ett ljudklipp med honom som vi kunde använda till vårt projekt. Det var roligt att se alla journalister som också var där och lyssnade, som t.ex. Ekot och SVT:s politiska kommentator (skönt att efter all tid i datasalen den här terminen påminnas om världen utanför). Skönt att få ett avbrott från tekniken och göra något lite mer "journalistiskt".

Avslutningsvis:

Den här utbildningens nackdel är väl just att vi hel tiden får lära oss väldigt lite om väldigt mycket. Så känns det också efter den här kursen. Men det jag tycker känns roligt är att jag har blivit inspirerad till att integrera olika medium och ser många fördelar med det. Jag har också fått många idéer till vad man skulle kunna använda Flash till. Även om det känns frustrerande att aldrig riktigt kunna åstadkomma exakt det man vill, så uppskattar jag att kursen har fått mig att se massa nya möjligheter, som jag verkligen inte såg innan. Och det är väl en lika stor och viktig del av en utbildning, som att få faktiska kunskaper.

Icke-linjärt berättande

Vår grupp valde att arbeta med “Romeo och Julia”. Vi valde den för att den dramaturgiskt är uppbyggd på att klassiskt sätt och därför tänkte vi att den skulle vara enkel att göra icke-linjär.

Jag tänker att upplevelsen blir annorlunda mycket för att användaren inte får riktigt det som förväntas. Överraskningsmomenten blir fler och då kan upplevelsen säkert blir starkare, men jag tänker också att den kan försvagas om användaren upplever att den inte hänger med. Linjärt berättande är ju på något vis det mest logiska för oss. En av våra föreläsare sa vid utbildningens början att vi ofta börjar berätta historier icke-linjärt, man berättar kanske till exempel att man känner sig väldigt arg över något, men då måste man backa några steg och berätta vad som har lett till ilskan. Därför är det också svårt att skriva nyhetsartiklar, där det viktigaste ska komma först i ingressen, och inte bakgrunden till vad som har hänt.

Drivkraften är väl just överraskningsmomenten, att vi plötsligt får något som vi inte alls har förväntat oss. Jag tänker att det är mer riskabelt att berätta en historia icke-linjärt. Om man ser på mainstreamfilmer är ju i princip alla berättade linjärt, och det beror väl på att det är det som är enklast att ta till sig.

Inlämningsuppgift 1 - beskrivning.

Den första uppgiften i Inlämning 1 var att vi skulle göra en så kallad frame-by-frame-animation. Jag gjorde en enkel streckgubbe. Det man gör då är att man i första bilden (framen) ritar gubben, sedan ändrar man den lite i nästa bild (till exempel att armen flyttar sig åt något håll), och så fortsätter man så tills det blir en komplett rörelse.

Den andra uppgiften var att göra en så kallad shape-tween. Precis som det låte rpå namnet innebär det att man ändrar form på något. Det kan t.ex. Vara att man utgår från en liten punkt som sedan gradvis ändras (t.ex. Växer) och blir till en större form.

Sedan skulle vi göra en bitmapssekvens. Då tog vi ett foto som vi öppnade i bildprogrammet Photoshop. Då kunde man använda en funktion som gör att man kan “dra” i fotografiet och göra så att det ser lite sådär roligt ut. Sedan tog vi in bilden i Flash och gjorde så att ändringarna blev till en rörelse.

Vi gjorde också ett bildspel med hjälp av intoningar och uttoningar.

Det roligaste vi gjorde var något som hette läppsynk. Då animerade vi t.ex. En gubbe, lade till ett ljus, och formade gubbens mun så att det såg ut som att den pratade.

Triangelmodellen – the Honululu Advertiser

Varför?

Det framgår bara att the Honululu advertiser är avsändaren och därför är det svårt att förstå det exakta syftet. Om avsändaren hade varit till exempel motsvarigheten till Vägverket hade ju intentionerna varit tydliga, men eftersom det är en dagstidning så förstår jag inte riktigt vad de vill uppnå med informationen. Jag kan gissa att någon intresseorganisation ligger bakom från början (sidan är ju ett resultat av en artikelserie som the Honululu advertiser gjorde).

Vad?

Sidan innehåller en Flashproduktionen i sidans Head (som skildrar några personers öden, i bilder, text och ljud. Artiklar som tidningen har skrivit i ämnet, fotografier, statistik, en interaktiv karta och ett quiz där användarna kan testa sina egna trafiksäkerhetskunskaper.

Hur?

Det första man lägger märke till när man besöker sidan är Flashproduktionen som ligger i sidhuvudet. Den är gjord med ljud, fotografier och text. Teniken är enkel och produktionen är inte alls interaktiv (jag som användare kan inte ens välja att stoppa filmen). För övrigt är sidan enkelt upplagd med länkar till de olika artiklarna och också till kartan, quizzet och databasen med statistik.

Vem?

Läsarna till tidningen är målgruppen, och hur den målgruppen ser ut vet jag inte riktigt. Förmodligen en vuxen målgrupp.

Medium, modalitet och kanal

Sidan är ett exempel på multimedia. Elsom-Cook definierar multimedia som något som ännu inte har “ett kanalövergripande tolkningsspråk”, alltså att vi tolkar varje kanal för sig. De kanaler som används är foto och text (visuella kanaler) och ljud (audiell kanal).

Flash-start

Den här Flashgrejen känns hittills betydligt roligare än att sitta och koda i xhtml. Trevligt att kunna åstadkomma saker relativt enkelt. Som vanligt är det svårt att såhär i början föreställa sig vad man ska kunna göra i slutändan, men jag ser fram emot att jobba med det längre projektet i slutet av kursen.

Också kul att se exempel från verkligheten så att vi förstår hur man i framtiden skulle kunna jobba med Flash. Träffade en SVT-anställd häromdagen som tyckte att det var fint att vi fick lära oss Flash, och som berättade att sådana kunskaper saknas på SVT. Då blir man motiverad till att faktiskt lära sig något på riktigt och inte bara gå genom de obligatoriska uppgifterna.

Länk

För hjälp med bland annat CSS tycker jag att Dynamic Drive har varit till god hjälp. Den är enkel och pedagogisk och där finns allt man vill ha, nästan.

Länk