Friday, December 4, 2009

Icke-linjärt berättande


Vår grupp valde att arbeta med “Romeo och Julia”. Vi valde den för att den dramaturgiskt är uppbyggd på att klassiskt sätt och därför tänkte vi att den skulle vara enkel att göra icke-linjär.

Jag tänker att upplevelsen blir annorlunda mycket för att användaren inte får riktigt det som förväntas. Överraskningsmomenten blir fler och då kan upplevelsen säkert blir starkare, men jag tänker också att den kan försvagas om användaren upplever att den inte hänger med. Linjärt berättande är ju på något vis det mest logiska för oss. En av våra föreläsare sa vid utbildningens början att vi ofta börjar berätta historier icke-linjärt, man berättar kanske till exempel att man känner sig väldigt arg över något, men då måste man backa några steg och berätta vad som har lett till ilskan. Därför är det också svårt att skriva nyhetsartiklar, där det viktigaste ska komma först i ingressen, och inte bakgrunden till vad som har hänt.

Drivkraften är väl just överraskningsmomenten, att vi plötsligt får något som vi inte alls har förväntat oss. Jag tänker att det är mer riskabelt att berätta en historia icke-linjärt. Om man ser på mainstreamfilmer är ju i princip alla berättade linjärt, och det beror väl på att det är det som är enklast att ta till sig.


Inlämningsuppgift 1 - beskrivning.

Den första uppgiften i Inlämning 1 var att vi skulle göra en så kallad frame-by-frame-animation. Jag gjorde en enkel streckgubbe. Det man gör då är att man i första bilden (framen) ritar gubben, sedan ändrar man den lite i nästa bild (till exempel att armen flyttar sig åt något håll), och så fortsätter man så tills det blir en komplett rörelse.

Den andra uppgiften var att göra en så kallad shape-tween. Precis som det låte rpå namnet innebär det att man ändrar form på något. Det kan t.ex. Vara att man utgår från en liten punkt som sedan gradvis ändras (t.ex. Växer) och blir till en större form.

Sedan skulle vi göra en bitmapssekvens. Då tog vi ett foto som vi öppnade i bildprogrammet Photoshop. Då kunde man använda en funktion som gör att man kan “dra” i fotografiet och göra så att det ser lite sådär roligt ut. Sedan tog vi in bilden i Flash och gjorde så att ändringarna blev till en rörelse.

Vi gjorde också ett bildspel med hjälp av intoningar och uttoningar.

Det roligaste vi gjorde var något som hette läppsynk. Då animerade vi t.ex. En gubbe, lade till ett ljus, och formade gubbens mun så att det såg ut som att den pratade.

Wednesday, November 11, 2009

Triangelmodellen – the Honululu Advertiser


Varför?

Det framgår bara att the Honululu advertiser är avsändaren och därför är det svårt att förstå det exakta syftet. Om avsändaren hade varit till exempel motsvarigheten till Vägverket hade ju intentionerna varit tydliga, men eftersom det är en dagstidning så förstår jag inte riktigt vad de vill uppnå med informationen. Jag kan gissa att någon intresseorganisation ligger bakom från början (sidan är ju ett resultat av en artikelserie som the Honululu advertiser gjorde).


Vad?

Sidan innehåller en Flashproduktionen i sidans Head (som skildrar några personers öden, i bilder, text och ljud. Artiklar som tidningen har skrivit i ämnet, fotografier, statistik, en interaktiv karta och ett quiz där användarna kan testa sina egna trafiksäkerhetskunskaper.


Hur?

Det första man lägger märke till när man besöker sidan är Flashproduktionen som ligger i sidhuvudet. Den är gjord med ljud, fotografier och text. Teniken är enkel och produktionen är inte alls interaktiv (jag som användare kan inte ens välja att stoppa filmen). För övrigt är sidan enkelt upplagd med länkar till de olika artiklarna och också till kartan, quizzet och databasen med statistik.


Vem?

Läsarna till tidningen är målgruppen, och hur den målgruppen ser ut vet jag inte riktigt. Förmodligen en vuxen målgrupp.


Medium, modalitet och kanal

Sidan är ett exempel på multimedia. Elsom-Cook definierar multimedia som något som ännu inte har “ett kanalövergripande tolkningsspråk”, alltså att vi tolkar varje kanal för sig. De kanaler som används är foto och text (visuella kanaler) och ljud (audiell kanal).






Monday, November 9, 2009

Flash-start

Den här Flashgrejen känns hittills betydligt roligare än att sitta och koda i xhtml. Trevligt att kunna åstadkomma saker relativt enkelt. Som vanligt är det svårt att såhär i början föreställa sig vad man ska kunna göra i slutändan, men jag ser fram emot att jobba med det längre projektet i slutet av kursen.

Också kul att se exempel från verkligheten så att vi förstår hur man i framtiden skulle kunna jobba med Flash. Träffade en SVT-anställd häromdagen som tyckte att det var fint att vi fick lära oss Flash, och som berättade att sådana kunskaper saknas på SVT. Då blir man motiverad till att faktiskt lära sig något på riktigt och inte bara gå genom de obligatoriska uppgifterna.

Friday, October 23, 2009

Länk

För hjälp med bland annat CSS tycker jag att Dynamic Drive har varit till god hjälp. Den är enkel och pedagogisk och där finns allt man vill ha, nästan.

Länk

Tuesday, October 13, 2009

Tre relevanta frågor.

Eftersom inget html-dokument kommer att fungera på webben utan delarna dokumentbeskrivning, html, head och body tycker jag att det är en bra fråga.

1. Vilka delar måste alltid finnas med i en html-kod?

När det nu för tiden finns så många olika sätt att se en webbsida på, till exempel i dator och mobiltelefon, kan det ju bara bra att veta vad man kan tänka på när man anpassar en webbsida till en mobiltelefon.

2. Vilka olika saker kan man tänka på när man gör om en webbsida till mobilformat?

Det är inte kul att validera. Man vill hoppa över det. Därför kan det vara bra att påminna sig själv om varför det är viktigt att ta sig igenom detta sista steg.

3. Varför validera?